Fransfladdermus

Från Wikipedia
Fransfladdermus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläkteMyotis
ArtFransfladdermus
M. nattereri
Vetenskapligt namn
§ Myotis nattereri
AuktorKuhl, 1817
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Fransfladdermusen (Myotis nattereri) är en fladdermusart i familjen Vespertilionidae (läderlappar).

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Fransfladdermusen är en liten fladdermus med en vingbredd på 22–28 cm, kroppslängd 4–5 cm och vikt upp till 13 g. Pälsen är gråbrun på ovansidan, ljusgrå under. "Fransen" i namnet är en krans av styva hår längs kanten på svansflyghuden.[2] [3]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Fransfladdermusen är en skicklig men långsam flygare. Börjar jaga efter solnedgången. Födan består av diverse insekter. Arten påträffas i skog, på odlad mark och i samhällen. Piper hörbart under flykten.[2] [3] Lokaliseringslätet är däremot mycket högt, med en frekvens på omkring 45–50 kHz[4].

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Fransfladdermusen finns i Nordafrika, Syd- och Centraleuropa (utom Balkan), södra och mellersta Nordeuropa samt i Asien.

I Sverige mera sällsynt, med flera luckor, från Skåne upp till mellersta Norrland.[3] Finns troligtvis också längs kusten av Bottenhavet[5].

I Sverige är alla fladdermusarter fridlysta.[6]

Status[redigera | redigera wikitext]

Fransfladdermusen är i Sverige upptagen på Röda listan: VU (sårbar), klassning "B1+2abcde,C1". Upptagen i EU:s habitatdirektiv (bilaga 4).[7]

En livskraftig population finns bland annat i Fyledalen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hutson, A.M., Aulagnier, S. & Spitzenberger, F. 2008 Myotis nattereri . Från: IUCN 2008. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 9 augusti 2019.
  2. ^ [a b] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 235-236. ISBN 91-1-864142-3 
  3. ^ [a b c] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 47-48. ISBN 91-46-16576-2 
  4. ^ Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. sid. 25. ISBN 91-85094-60-9 
  5. ^ Ingemar Ahlén (2004). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. Arkiverad från originalet den 16 juni 2006. https://web.archive.org/web/20060616121952/http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 5 juni 2009. 
  6. ^ ”Fladdermöss”. Naturhistoriska Museet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/djur/daggdjur/fladdermoss.169.html. Läst 14 oktober 2017. 
  7. ^ AtrDatatabankens faktablad, läst 9 augusti 2019