Elsa Wallén

Från Wikipedia

Elsa Kristina Wallén, född Eriksson 7 mars 1922 i Oviken i Jämtland, död där 3 mars 2001,[1] var en svensk författare och poet som ofta skrev på dialekt.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Elsa Wallén var dotter till torparen Erik Jönsson (1873–1923) och Maria Persdotter (1881–1967). Hon gifte sig med Gustav Wallén (1924–2000), och paret fick tre barn. Hon var bosatt i byn Lunnbacken i Oviken och arbetade som folkskollärare samt ägnade sig även åt körsång.

Hon började tidigt skriva både på jämtska (oviksmål) och svenska. Efter sin första diktsamling 1974 blev hon alltmer känd i hela Jämtland. Hon blev ofta engagerad till uppläsningar av sina dikter i bland annat skolor och bibliotek och medverkade även i flera radioprogram, bland annat som värd i programmet Sommar 1979[2]. Elsa Wallén var särskilt en viktig författare för att bevara och sprida jämtskan. Flera av hennes dikter har tonsatts, av bland andra musikerna och dirigenterna Olof Lindgren (1934–2018)[3] och Hans-Erik Dahlgren (1954–2012)[4].

Hennes grav finns på Ovikens kyrkogård.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Regn mot din kind (1974)
  • Fjällruta (1977)
  • Rosor och rimfrost (1979)
  • Blåurakster (1981)
  • E strime ta sol – n lukt ta jol (1988)
  • Nu fer löuve (1991)
  • Litte ta våndera (1993)

Artiklar[redigera | redigera wikitext]

  • "Te va pige å te flocke myhlta" i Jämten (1987)
  • "Jamska e måule vårt" i Jämten (1991)

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]