Hoppa till innehållet

Dzanga-Sangha

Från Wikipedia
Dzanga-Sangha speciella reservat
Skogsreservat
Officiellt namn: Dzanga-Sangha Special Reserve
Land Centralafrikanska republiken Centralafrikanska republiken
Koordinater 3°6′0″N 16°20′0″Ö / 3.10000°N 16.33333°Ö / 3.10000; 16.33333
Area 6 865,54 km²
Grundad 1990
Skötsel Centralafrikanska skogskommissionen
Webbplats: http://dzanga-sangha.org/drupal/

Dzanga-Sangha speciella reservat (även Dzanga-Sangha skogsreservat) är ett skogsreservat i sydvästra delen av Centralafrikanska republiken. Det instiftades 1990 och täcker 6865.54 km².[1] Reservatet är ett av flera områden inom Dzanga-Sangha Complex of Protected Areas (DSCPA), vart och ett med sin egen skyddsstatus som tillsammans med Lobéké nationalpark i Kamerun och Nouabalé-Ndoki nationalpark i Kongo-Brazzaville, utgör världsarvet Sangha Trinational. Andra områden inom DSCPA är Dzanga Ndoki nationalpark vilken har två sektorer, den 495 km² stora Dzanga Park och den 725 km² stora Ndoki Park. 2006 beslutade skogsministrarna i Centralafrikanska skogskommissionen att länderna inom Kongoflodens avrinningsområde skulle instifta Sangha Trinational.[2][3] Det speciella skogsreservatet sköts av Centralafrikanska skogskommissionen.[4][5]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den speciella skogsreservatet instiftades 1990 tillsammans med dess granne Dzanga Ndoki nationalpark. Fram till 1986, var det fritt att jaga i skogarna.[6] Därigenom har regionens tropiska skogar länge hotats av mänskliga aktiviteter, internationella företag och illegala lokala trädhuggare som tar ner träd och nyttjar naturresurserna.[7] Lokalbefolkningen är också beroende av skogen, och röjer land för jordbruk och grundläggande förnödenheter.

1999, administrerades skogsreservatet gemensamt av Centralafrikanska ministeriet för miljö, vatten, skogar, jakt och fiske samt Världsnaturfonden WWF.[8] Samma år, signerades den så kallade Yaoundédeklarationen, vilken är en överenskommelse om en trinationellt parksamarbete bestående av Dzanga-Sangha skogsreservat, Lobéké National Park i Kamerun och Nouabalé-Ndoki nationalpark i Kongo-Brazzaville.[9] Denna park, Sangha Trinational, drivs av Centralafrikanska skogskommissionen under överinseende och finansiering av internationella djurskyddsgrupper såsom Världsnaturfonden WWF, Deutsche Gesellschaft für Internationale Zusammenarbeit och en:Wildlife Conservation Society (WCS).[4]

2012 blev Sangha Trinational ett världsarv.[10]

Västlig låglandsgorilla. Gorillor har blivit en inkomst fö reservatet genom ekoturism.

Geografi och klimat[redigera | redigera wikitext]

Sangha Trinational. Parken är märkt med dess namn på engelska, Dzanga Sangha Special Reserve.

Dzanga-Sangha skogsreservat ligger i sydvästligaste delen av Centralafrikanska republiken och gränsar till Kamerun i sydväst och Kongo-Brazzaville i sydväst. Parken består av nära 500 km² tropisk fuktskog som till största delen är ganska intakt.[11] Tillsammans med systerreservaten Lobéké nationalpark i Kamerun och Nouabalé-Ndoki nationalpark i Kongo-Brazzaville, är denna regnskog den näst största i världen.[4] Huvudfloden som rinner genom reservatet är Sangha, och tre-parkens avrinningsområde refereras till som Sangha Trinational.[4]

Den genomsnittliga nederbörden är omkring 1500 mm och medeltemperaturen ligger på mellan 24 och 29 °C. Den största nederbördsmängden faller under den långa regnperioden från oktober till november och under den korta regnperioden mellan maj och juni.

Flora and fauna[redigera | redigera wikitext]

Skogselefanter i Dzanga-Sangha

Dzanga-Sangha skogsreservat är ekologiskt rik och har flera megafauna såsom västliga låglandsgorillor, skogselefanter, bongor, afrikanska skogsbufflar,[2] med vitnäsade och mustaschprydda apor, gråkindade markattartade apor, busksvin, dykarantiloper och en mängd olika fågelarter.[11][12] Värt att notera är ändå att de Västliga låglandsgorillorna och skogselefanterna. Skogsreservatet har en av de största populationstäta områdena i världen med gorillor och man uppskattar att 2 000 av dem liver i reservatets områden.[6] Sedan instiftandet av reservatet har det blivit en viktig plats för forskningen, speciellt om den västliga låglandsgorillan[13] och skogselefanten.[14] Ett antal dokument har publicerats av naturalister som arbetar med parken, däribland Andrea Turkalo och Mike Fay samt Marcellin Agnagna.[14] Det finns tusentals insektsarter.[7][11] Bland gnagararter finns rörråttor, jätteråttor och jordpiggsvin.[8] Reservatet är också känd för sina mörkkrönta skogsörnar som har ett genomsnittligt vingspann på 1,55 meter och den blåbröstade kungsfiskaren.[6]

De tropiska skogarna innehåller hundratals växtarter däribland Entradrolphragus angolensis, Lophira alata, Manilkara mabokeensis, Monodora myristica, Ricinodendron heudlotii och arter som afrikanskt tulpanträd, gummiträd, strypfikus och cecropia.[7][9][11]

Mänsklig population[redigera | redigera wikitext]

1999, uppskattade Kamiss att det fanns 4 500 människor i skogsreservatet. Av denna utgör Bakafolket 2 000-3 000. De bor i lerhyddor eller träskjul i byar över hela reservatet. Den största av byarna är Bayanga, medan Moussapoula, Kunda Papaye, och Yobe tillhör de mindre. Byarna Babongo och Lindjombo är svåra att ta sig till. Yandombe, alldeles söder om Bayanga, är en ganska ny bosättning grundad 1990. Den mesta jordbruksaktiviteten som pågår, såsom självförsörjande jordbruk, finns längs den stora nord-sydaxelns väg som knyter samman byarna norr om Bayanga med Lindjombo långt i söder. Den inhemska befolkningens huvudsakliga diet består av cassava, majs, jordnötter, robustakaffe, kokos, bananer, papaya, bär och hela blad. Stängsel som rests runt fält är gjorda av trådar med olika kastade objekt såsom burkar, lock och plastpåsar.[8][11]

Morrissey observerade 1998 att arbetslösheten i området var högre än 90% i denna region av Centralafrikanska republiken. I november 1996, tillbringade American Museum of Natural History en del tid i byn Bayanga för att samla in data om reservatets ekosystem och det traditionella sättet att leva där.[11]

Forskning och turism[redigera | redigera wikitext]

1997 involverades Världsnaturfonden WWF i Dzanga-Sangha Primate Habituation Program. Sedan 2001, har detta program tillsammans med Bakafolket och andra intressenter skapat "gorillaturism" i parken, som gör det möjligt för turister att komma nära och vara en stund med en gorillafamilj.[15] Mellan slutet av 2001 och 2006 har över 700 besökare observerat de invanda gorillagrupperna i Bai Hokou.[16]

2001, publicerades boken Inside the Dzanga Sangha Rain Forest: Exploring the Heart of Central Africa, som följer ett lag med foskare, konstnärer och filmskapare som letar efter låglandsgorillan, leoparder och sällsynta fåglar och insekter.[17]

Cornell Universitys forskare Katy Payne påbörjade ett Elefantlyssningsprojekt i en glänta i den täta skogen. En serie av digitala inspelningsapparater drivna av bilbatterier plockar upp elefanternas mycket lågfrekventa ljud, vind och åska, och bygger därigenom upp ett "elefantlexikon" som hjälp till elefantforskare.[18]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ ”Dzanga-Sangha Special Reserve”. World Database on Protected Areas. https://www.protectedplanet.net/31459. Läst 18 september 2010. 
  2. ^ [a b] ”Central African Republic”. Africa's Eden. Arkiverad från originalet den 27 mars 2010. https://web.archive.org/web/20100327220737/http://www.africas-eden.com/Central-African-Republic.asp. Läst 18 september 2010. 
  3. ^ Balinga, Michael; Moses, Sainge; Fombod, Eunice (1 augusti 2006). ”A preliminary assessment of the vegetation of the Dzanga Sangha protected area complex, Central African Republic”. World Wildlife Fund, Smithsonian Institution. sid. 6–7. http://pdf.usaid.gov/pdf_docs/PNADM949.pdf. Läst 18 september 2010. 
  4. ^ [a b c d] ”The Sangha River Tri-national Protected Area (STN)”. Dzanga-Sangha. Arkiverad från originalet den 29 september 2018. https://web.archive.org/web/20180929114127/http://www.dzanga-sangha.org/drupal/node/309/. Läst 18 september 2010. 
  5. ^ ”Lowland Gorilla Sangha National Park”. The Zambazi Safari and Travel Co. Ltd. Arkiverad från originalet den 6 november 2010. https://web.archive.org/web/20101106201155/http://www.zambezi.com/location/congo_basin_tri_national_park. Läst 18 september 2010. 
  6. ^ [a b c] Riley, Laura and William (2005). Nature's strongholds: the world's great wildlife reserves. Princeton University Press. sid. 41–2. ISBN 0-691-12219-9. http://books.google.co.uk/books?id=icMuBQhW4vgC&pg=PA41 
  7. ^ [a b c] ”The Dzanga-Sangha Rainforest”. American Museum of Natural History. Arkiverad från originalet den 3 april 2009. https://web.archive.org/web/20090403060515/http://www.amnh.org/exhibitions/permanent/biodiversity/rainforest/. Läst 18 september 2010. 
  8. ^ [a b c] Kamiss, Amis; Turkalo, Andrea K. (30 november 1999). ”Elephant Crop Raiding in the Dzanga-Sangha Reserve, Central African Republic”. The African Elephant Specialist Group (AfESG). Arkiverad från originalet den 12 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120312232558/http://www.african-elephant.org/hec/pdfs/hecdzren.pdf. Läst 4 juli 2012. 
  9. ^ [a b] Curran, Bryan K.. ”Strategic Planning For Conservation Management Options In The Lobeke Region, Southeastern Cameroon”. World Wildlife Fund. http://www.worldwildlife.org/bsp/bcn/learning/african/curran.htm. Läst 18 september 2010. 
  10. ^ ”Sangha Trinational” (på engelska). UNESCO World Heritage Centre. http://whc.unesco.org/en/list/1380. Läst 4 juli 2012. 
  11. ^ [a b c d e f] Morrissey, Brian, The making of a rainforest (June, 1998), Natural History Arkiverad 10 oktober 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  12. ^ ”Welcome to Dzanga Sangha !”. Dzanga-Sangha. Arkiverad från originalet den 23 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100823214140/http://dzanga-sangha.org/drupal/. Läst 18 september 2010. 
  13. ^ Hanna, Kevin Stuart, Clark, Douglas A., Slocombe, D. Scott (2007). Transforming parks and protected areas: policy and governance in a changing world. Routledge. sid. 107. ISBN 0-415-37423-5. http://books.google.co.uk/books?id=KYU4sfFwsIMC&pg=PA107&dq=Dzanga-Sangha&hl=en&ei=c5uUTKS_D4_Cswaf551b&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=3&ved=0CDUQ6AEwAg#v=onepage&q=Dzanga-Sangha&f=false 
  14. ^ [a b] ”Research at Dzanga Sangha”. Dzanga-Sangha. Arkiverad från originalet den 18 oktober 2010. https://web.archive.org/web/20101018202236/http://www.dzanga-sangha.org/drupal/node/561. Läst 18 september 2010. 
  15. ^ ”Meet the Gorillas of Dzanga-Sangha”. World Wildlife Fund Panda. http://wwf.panda.org/what_we_do/endangered_species/great_apes/gorillas/save_solutions_gorillas/dzanga_sangha/meet_the_gorillas_of_dzanga_sangha22/. Läst 18 september 2010. 
  16. ^ ”Western Gorilla Tourism: Lessons Learned from Dzanga-Sangha”. Gorilla Journal, Volume 33. 1 december 2006. Arkiverad från originalet den 21 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071021091919/http://www.berggorilla.de/english/gjournal/texte/33dzanga.html. 
  17. ^ Lyman, Francesca (2001). Inside the Dzanga Sangha Rain Forest: Exploring the Heart of Central Africa. Bt Bound. sid. 127. ISBN 0-613-25713-8. http://books.google.co.uk/books?id=hVMAAAAACAAJ&dq=Dzanga-Sangha&hl=en&ei=OJiUTKKJMsvGswaQwqhb&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CC0Q6AEwAA 
  18. ^ ”Listening to Elephants Novel Way to Study Wildlife Raises Conservation Dilemma”. National Public Radio. 31 oktober 2002. http://www.npr.org/programs/re/archivesdate/2002/nov/index.html. Läst 18 september 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

v • r
Världsarv i Centralafrikanska republiken
1 Delas med Kamerun och Kongo-Brazzaville.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Dzanga-Sangha&oldid=53188256”