Clara Hahr

Från Wikipedia
Clara Hahr
Född9 juni 1871
Dingtuna socken, Sverige
Död22 maj 1965 (93 år)
Medborgare iSverige
Utbildad vidKonstfack
SysselsättningFormgivare
SläktingarAugust Hahr (syskon)
Erik Hahr (syskon)
Mattis Hahr-Grundell (syskon)
Redigera Wikidata

Clara (Clary) Hilma Maria Hahr, född 9 juni 1871 i Ekeby i Dingtuna socken i Västmanlands län, död 22 maj 1965, var en svensk mönstertecknare som utförde ritningar för industrimönster. Hon var en av de första svenska tapetmönsterskaparna vars verk användes i industriell produktion. Kåbergs tapetfabrik tryckte hennes mönster, liksom engelska Sanderson.

Hon var dotter till länsagronomen Adolf Robert August Hahr och Ragnhild Hilma Theresia Ljung-Lindström. Hon var syster till Axel Hahr (adopterad), August Hahr, Erik Hahr, Anna Hahr (gift Hygrell), Gerda Hahr (gift Molin), Mattis Hahr-Grundell, Gustaf Hahr och Greta Hahr (gift Hökerberg).[1] Hahr utexaminerades från Högre konstindustriella skolan i Stockholm 1895 och gav sig därefter ut på studieresor till Paris och London. På skolan blev hon goda vänner med Märta Måås-Fjetterström, som hon förblev vän med livet ut och brevväxlade regelbundet med.[2]

Clara Hahr hjälpte sin bror Erik Hahr med utformningen av skolor i Västerås. Hon dekorerade fasaderna på det nya elementärverket för flickor, numera Fryxellska skolan, som öppnade 1902 och Herrgärdsskolan som invigdes 1905.[3] Hon bosatte sig i London och etablerade en formgivningsateljé där hon formgav textilier och tapeter för olika engelska företag. Hon ställde ut separat ett flertal gånger i London under 1910- och 1920-talen och medverkade i ett stort antal internationella utställningar.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Alkeblad, Jan-Åke; Lif Anders, Öhlander Ylva (2016). Erik Hahr - Arkitekten som formade Västerås. sid. 192 
  2. ^ Persson, Annika (2021). Var vid gott mod: en bok om konstnären fröken Märta Måås-Fjetterström. Albert Bonniers Förlag. ISBN 978-91-0-015713-5 
  3. ^ Alkeblad, Jan-Åke; Lif Anders, Öhlander Ylva (2016). Erik Hahr - Arkitekten som formade Västerås. sid. 63-64 

Källor[redigera | redigera wikitext]