Claes Westring

Från Wikipedia

Claes Adolf Hjalmar Westring, född 30 januari 1893 i Stockholm, död 12 november 1975, var en svensk diplomat.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Westring var son till president Hjalmar Westring och grevinnan Adélaїde Stackelberg samt bror till generallöjtnanten Gustaf Adolf Westring. Han tog juris kandidatexamen i Uppsala 1916 och gjorde tingstjänstgöring som domhavande i Hallands mellersta domsaga 1916-1918 innan han blev attaché vid Utrikesdepartementet (UD) 1918.[1] Westring tjänstgjorde därefter som andre sekreterare 1919, vicekonsul i Antwerpen 1919-1920, andre legationssekreterare i Warszawa 1920-1922, byråsekreterare vid UD 1922, förste legationssekreterare i Berlin 1923-1925, Köpenhamn 1925-1928 och förste sekreterare vid UD 1928. Westring var chef för arvs- och ersättningsbyrån 1930, juridiska byrån 1931-1936, chargé d’affaires i Kaunas 1936-1940, generalkonsul i Oslo 1941-1945, sändebud i Warszawa 1945-1949, Mexico City, jämväl San José, Guatemala City, Tegucigalpa, Managua och San Salvador 1949-1952 samt Lima, jämväl La Paz 1952-1959.[1][2]

Westring var även biträdande svenskt ombud i internationella Oderkommissionen 1925-1936, sekreterare hos ordförande i internationella kommissionen för kodifiering av folkrätten 1925-1928, ordförande i understödsnämnden för rysslandssvenskar 1934-1936.[1]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Westrings utmärkelser:[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Burling, Ingeborg, red (1956). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1957. Stockholm: Norstedt. sid. 1040. Libris 8261511. https://runeberg.org/vemardet/1957/1064.html 
  2. ^ Vem är det: svensk biografisk handbok. 1969. Stockholm: Norstedt. 1968. sid. 1020. Libris 3681519. https://runeberg.org/vemardet/1969/1036.html 
  3. ^ Sveriges statskalender. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1955. sid. 312. Libris 8261599. https://runeberg.org/statskal/1955/0312.html