Bjørn Engø
Bjørn Engø, född 19 september 1920 i Aker, död 2 februari 1981 i Oslo, var en norsk formgivare, inredningsarkitekt och målare.
Bjørn Engø var son till skeppsmäklaren Thorbjørn L. Engø (1883–1958) och Lucie Dücker (född 1893) och växte upp på Bygdøy. Han utbildade sig i inredningsarkitektur på Statens håndverks- og kunstindustriskole i Oslo, där han tog examen 1946.
Bjørn Engø började arbeta som formgivare och är som sådan mest känd för sina skålar i enkla former och andra föremål i eloxerad aluminium för företaget Emalox från 1950-talet. Han började emellertid med möbler på 1940-talet och använde sig för dessa av brännlackerade stål- och aluminiumrör. Han ritade också tyger för Sandvika Veveri och ljusarmatur i mässing och stål för Arnold Wiigs Fabrikker. Han medverkade i utställningen Prize Designs for Modern Furniture som visades på Museum of Modern Art[1] 1950. Han fick en guldmedalj på Triennalen i Milano 1957, där han ansvarade för utformningen av utställningen av norsk industridesign.
Från 1953 började Bjørn Engø experimentera ut en egen teknik för konst i emalj på kopparplattor. Han hade sin första separatutställning på Forum i Oslo 1957 och etablerade sig på 1960-talet som en betydelsefull bildkonstnär med abstrakta emaljmålningar. Han utförde ett antal offentliga utsmyckningar i emalj och metall i stort format. Han är representerad bland annat på Nasjonalmuseet[2], [KODE kunstmuseer[3], Nordnorsk Kunstmuseum[4] och Norsk Reiselivsmuseum[5].
Offentliga verk i urval[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Wenche Anette Johannessen: Bjørn Engø på www.euklides.no, läst 2010-11-30, i sin tur baserat på Norsk kunstnerleksikon och Fredrik Wildhagen: Norge i form. Kunsthåndverk og design under industrikulturen, Oslo 1988
- Jan-Lauritz Opstad: Björn Engö - utdypning (NBL-artikkel) i Store Norske Leksikon, läst 2010-11-30