Beväring (heraldik)
Inom heraldiken används ordet beväring för att beteckna ett djurs klövar, klor, näbb, horn, tunga och andra delar av kroppen, som ofta får en annan tinktur (färg) än djuret i övrigt i vapenskölden. En synonym till denna betydelse av ordet är beväpning.[1]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Nationalencyklopedin, band 2 Asb-Bis, Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs 1990, uppslagsordet beväring (2)