Bertil Wester
| Bertil Wester | |
| Född | 27 oktober 1902[1] Skeppsholms församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 11 maj 1976[1] (73 år) Fröjels församling[1], Sverige |
| Medborgare i | Sverige[1] |
| Utbildad vid | Uppsala universitet  |
| Sysselsättning | Musikvetare |
| Redigera Wikidata | |
Bertil Wester född 27 oktober 1902 i Stockholm, död 1976, var en svensk musikforskare och orgelforskare.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Bertil Wester föddes 1902 i Stockholm och var son till kaptenen Karl Wester och Hilma Ramstedt.[2] Han studerade konsthistoria vid Uppsala universitet. Wester anställdes vid Nordiska museet. Under tiden där fick han ett intresse för museets historiska orglar. Han var en av de ansvariga för uppsättningen av orgeln från 1600-talet i Medåkers kyrka år 1930. Vid den tiden började han dokumentera och undersöka äldre orglar i svenska kyrkor. Detta ledde till att han 1931 publicerade artikeln Studier i svensk orgelkonst under 1600- och 1700-talet i Svensk tidskrift för musikforskning och 1932 publicerade han artikeln En nordtysk orgeltyp i Uppsverige (Bälingeorgel) i Svensk tidskrift för musikforskning.
Kyrkosångens vänner bildade 1932 ett råd i orgelfrågor som stöd åt församlingar och myndigheter. I rådet satt Henry Weman, Waldemar Åhlén och Wester. När Wester lämnade rådet tog Gotthard Arnér över hans plats.
Under kommande år undersökte han de medeltida orglarna i Statens historiska museum och 1936 gav han ut doktorsavhandlingen Gotisk resning i svenska orglar. Vid den här tiden fanns inte musikvetenskap som ett ämne vid universiteten och han fick istället lägga fram avhandlingen som konsthistorisk avhandling. Detta gjorde att konsthistorien fick en större plats i avhandlingen. Bertil Wester avled 1976.[3]
Lövstrabruk[redigera | redigera wikitext]
1932 gjorde Wester på eget initiativ en dokumentation av orgeln i Lövstabruks kyrka. Det slutade i ett restaureringsförslag som efter överläggning med kyrkoherde Victor Fritz, domkyrkoorganisten Henry Weman och orgelbyggaren John Vesterlund, kom att genomföras.[3]
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- 1930 – Våra gamla kyrkliga orgelverk, deras bevarande och konservering.[4]
- 1936 – Kyrkorglar i Sverige.[5]
- 1936 – Hälsingland. Rengsjö kyrkas orgel.[6]
- 1942 – Dalarne. Falu domsagas norra tingslag och Falu stad I. Stora Kopparbergs kyrkas orgel.[7]
- 1946 – Dalarne. Falu domsagas norra tingslag och Falu stad II. Samt Rättviks tingslag[8]
- 1952 – Dalarne. Falu domsagas norra tingslag. Landskyrkorna, 3, Landskyrkornas orglar.[9]
- 1956 – Stockholms orglar, 1, Engelbrektskyrkans orgel.[10]
- 1936 – Gotisk resning i svenska orglar.[11]
Artiklar[redigera | redigera wikitext]
- 1931 – Den nyiståndsatta orgeln från Medåkers kyrka i Västmanland.[12]
- 1931 – Studier i svensk orgelkonst under 1600- och 1700-talen.[13]
- 1932 – En nordtysk orgeltyp i Uppsverige. Orgelverket i Bälinge kyrka.[14]
- 1932 – En nordtysk orgeltyp i Uppsverige. Orgelverket i Bälinge kyrka.[14]
- 1952 – Från psalmodikon till kyrkorgel i nordvästra Dalarna.[15]
- 1954 – Gamla orglar i Hälsinglands kyrkor och kapell.[16]
- 1954 – Gamla kyrkorglar i Gästrikland.[17]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Dag Edholm (1991). ”Bertil Wester, curriculum vitae”. Orgelforum. Libris 2221377
- Mads Kjersgaard (2007). ”Bertil Wester till heders”. Orgelforum 3. Libris 10722465
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e] Sveriges dödbok 1830–2020, åttonde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2021, Wester, Bertil, läst: 4 augusti 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Överståthållarämbetet, Skatteverket. Rotemännens arkiv. Rote 24 Karlaroten (A, AB) DIa:120 (1899-1926) Sida: 14a
- ^ [a b] Unnerbäck, Axel (2016). Johan Niclas Cahman och orgeln i Leufsta bruk. Lövstabruk: Föreningen Leufsta & Cahmanorgelns vänner. sid. 172-174. Libris 19508251. ISBN 978-91-639-0985-6
- ^ Wester, Bertil (1930). Våra gamla kyrkliga orgelverk, deras bevarande och konservering. Stockholm. Libris 13567845
- ^ Wester, Bertil (1936). Kyrkorglar i Sverige. Stockholm. Libris 3169064
- ^ Wester, Bertil (1936). Kyrkorglar i Sverige Hälsingland. Rengsjö kyrkas orgel. Stockholm: Generalstabens litografiska anstalts förlag. Libris 3096365
- ^ Wester, Bertil (1942). Kyrkorglar i Sverige. Dalarne. Falu domsagas norra tingslag och Falu stad I. Stora Kopparbergs kyrkas orgel. Stockholm: Generalstabens litografiska anstalts förlag. Libris 3096367
- ^ Wester, Bertil (1946). Dalarne. Falu domsagas norra tingslag och Falu stad II. Samt Rättviks tingslag. Stockholm: Generalstabens litografiska anstalts förlag. Libris 3096366
- ^ Wester, Bertil (1952). Dalarne. Falu domsagas norra tingslag. Landskyrkorna, 3, Landskyrkornas orglar. Stockholm: Generalstabens litografiska anstalts förlag. Libris 3096368
- ^ Wester, Bertil (1956). Kyrkorglar i Sverige. Stockholms orglar, 1, Engelbrektskyrkans orgel. Stockholm: Generalstabens litografiska anstalts förlag. Libris 3096369
- ^ Wester, Bertil (1936). Gotisk resning i svenska orglar. Stockholm: Generalstabens litografiska anstalts förlag. Libris 1212235
- ^ Bertil Wester (1931). ”Den nyiståndsatta orgeln från Medåkers kyrka i Västmanland”. Nordiska museets musiksällskap (Stockholm). Libris 3169066
- ^ Bertil Wester (1931). ”Studier i svensk orgelkonst under 1600- och 1700-talen”. Svensk tidskrift för musikforskning (Stockholm). Libris 3169067
- ^ [a b] Bertil Wester (1932). ”En nordtysk orgeltyp i Uppsverige. Orgelverket i Bälinge kyrka”. Svensk tidskrift för musikforskning (Stockholm). Libris 3169065
- ^ Bertil Wester (1952). ”Från psalmodikon till kyrkorgel i nordvästra Dalarna”. Dalarnas hembygdsbok. Libris 1572951
- ^ Bertil Wester (1954). ”Gamla orglar i Hälsinglands kyrkor och kapell”. Hälsingerunor. Libris 10514324
- ^ Bertil Wester (1954). ”Gamla kyrkorglar i Gästrikland”. Från Gästrikland. Libris 10353928