Avfallsdeponering

Från Wikipedia

Deponering är en avfallsbehandlingsmetod som innebär att avfallet läggs på en soptipp, en deponi. I Sverige, och resten av EU, anses deponering vara en dålig metod och under de senaste 20 åren har den årliga mängden deponerat hushållsavfall i Sverige minskat från 1 020 000 ton 1998 till 186 490 ton 2007 och 31 000 ton 2017.[1][2] I många andra länder är deponering fortfarande vanligt, inte minst i u-länder där man kanske inte har råd med modernare metoder. Alternativen kan t.ex. vara förbränning eller materialåtervinning.

Deponering av avfall är det behandlingssätt som ska användas i sista hand i enlighet med avfallshierarkin.

Deponering av organiskt avfall[redigera | redigera wikitext]

Om en deponi innehåller organiskt material kommer det till stora delar brytas ned och ge upphov till deponigas bestående i huvudsak av metan och koldioxid. Dessa är två växthusgaser och påverkar därför klimatet. Dessutom kan det tillkomma risker för explosion och kvävning.[3] Gasen kan också samlas upp och användas som biogas.

Deponering i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Som ett delmål till miljömålet "God bebyggd miljö" skulle deponeringen exklusive gruvavfall minska med 50% 1994-2005.[4] 2015 fanns det 265 deponier i drift i Sverige. 60 av dessa var deponier för farligt avfall, 133 för icke-farligt avfall, och 72 för inert avfall. [5]

Deponiförordningen infördes 2001 i enlighet med EU:s direktiv (99/31/EG).[6] Den avsåg att minska deponeringen och förbjöd bland annat deponering av organiskt avfall (trädde i kraft 2005) och utsorterat brännbart avfall (trädde i kraft 2002). Enligt förordningen så beskattas även deponerat avfall med 435 kr per ton sedan 2006. Samtliga deponier var tvungna att uppfylla förordningens krav till 2009.[4]

2014 deponerades 85,5 miljoner ton avfall i Sverige, varav 81,8 miljoner ton var gruvavfall. [7] Bortsett från gruvavfallet deponerades 9% av Sveriges avfall 2012. Genomsnittet för EU var 46%.[8] 2015 deponeras 0,7% av hushållsavfallet, 31 000 ton, en minskning med 19,1%.[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Avfall Sverige ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2008. https://web.archive.org/web/20081025061302/http://www.avfallsverige.se/m4n?oid=2438&_locale=1. Läst 29 oktober 2008. 
  2. ^ [a b] ”Hushållsavfall”. Avfall Sverige. https://www.avfallsverige.se/kunskapsbanken/avfallsstatistik/hushallsavfall/. Läst 10 maj 2018. 
  3. ^ ”Deponeringsteknik - SGI”. www.swedgeo.se. http://www.swedgeo.se/sv/kunskapscentrum/om-geoteknik-och-miljogeoteknik/geoteknik-och-markmiljo/deponeringsteknik/. Läst 22 maj 2018. 
  4. ^ [a b] Naturvårdsverket (november 2010). "Effekter av deponiförordningens införande". 16. Läst 10 maj 2018.
  5. ^ Engström, Jon. ”Deponering av avfall”. Naturvårdsverket. Arkiverad från originalet den 23 maj 2018. https://web.archive.org/web/20180523095606/https://www.naturvardsverket.se/Miljoarbete-i-samhallet/Miljoarbete-i-Sverige/Uppdelat-efter-omrade/Avfall/Om-deponering-av-avfall/. Läst 10 maj 2018. 
  6. ^ SFS 2001:512 (lagen.nu)
  7. ^ SMED (augusti 2016). "Avfall i Sverige 2014". Naturvårdsverket. 9. Läst 10 maj 2018.
  8. ^ SMED (augusti 2016). "Avfall i Sverige 2014". Naturvårdsverket. 38. Läst 10 maj 2018.