Andrej Rudnev

Andrej Rudnev
	Andrej Rudnev
Född	1878; Sankt Petersburg
Död	31 juli 1958; Helsingfors
Medborgare i	Finland
Sysselsättning	Språkvetare, pianist
Arbetsgivare	Sankt Petersburgs universitet
	Redigera Wikidata

Andrej Dmitrijevitj Rudnev, född 1 mars 1878 i Sankt Petersburg, död 31 juli 1958 i Helsingfors, var en rysk och senare finländsk orientalist, pianist och musikkritiker verksam i Finland.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Rudnev disputerade 1914 för doktorsgraden vid Sankt Petersburgs universitets orientaliska fakultet, där han fyra år senare blev ordinarie professor i mongolisk filologi och vitterhet; 1913–1918 var han chef för Rysslands Vetenskapsakademins vetenskapliga kansli. Han företog forsknings- och upptäcktsresor till kalmuckerna vid Volga, till Mongoliet, Manchuriet och till Transbajkals burjater. Han åtnjöt stort anseende i fackkretsar bland annat på grund av sin vetenskapliga skriftställarverksamhet som var inriktad på utforskandet av olika östasiatiska folks språk, musik, seder och bruk.

Rudnev var 1909–1910 redaktionssekreterare för Leo Mechelins ryskspråkiga tidskrift Finlandija och tog ställning mot den tsaristiska förtryckspolitiken i Finland. I slutet av 1910-talet flyttade han med sin familj till Finland, som var hans makas Alices (född Brunou) hemland. Finländskt medborgarskap erhöll han 1929.^[5]

Som pianist och lärare i pianospel vid Viborgs musikinstitut 1923–1940, som lärare i prima vista vid Sibelius-Akademin 1945–1953 och som musikkritiker i dagspressen (Karjalan Aamulehti, Wiborgs Nyheter och Nya Pressen) gjorde han under fyra decennier en bestående insats i finländskt kulturliv. Han transkriberade ett hundratal orkesterverk för piano 4- och 8-händigt, bland annat Sibelius samtliga symfonier och Bruckners sjätte och åttonde symfoni. Han var vidare lärare i latin vid Svenska lyceum i Viborg 1925–1931 och lektor i ryska vid Helsingfors universitet 1940–1947.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Uppslagsverk[redigera | redigera wikitext]

Rudnev, Andrej i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Andrej Rudnev, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, Andreĭ Dmitrievitch Roudnev, licens: öppen licens.^{[källa från Wikidata]}
^ KANTO – Kansalliset toimijatiedot, Nationalbiblioteket, Andrej Rudnev, läs online, licens: CC0.^{[källa från Wikidata]}
^ Library of Congress Authorities, USA:s kongressbibliotek, no2016061891, läst: 12 februari 2020.^{[källa från Wikidata]}
^ ”Finländsk medborgarrätt”. Hufvudstadsbladet: s. 3. 18 februari 1929. https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1535795?page=3.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Andrej Rudnevs brevsamling vid Svenska litteratursällskapet i Finland.

[77ad0eaf15c6d6bc8681e36d9cd7f9cd4c6cf746-1] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Andrej Rudnev, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[a45019401d307e510d0adcd8a87e8dd29c5fc41e-2] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, Andreĭ Dmitrievitch Roudnev, licens: öppen licens.^{[källa från Wikidata]}

[f106eaac10b9a9e12ebbb38791807f75f36e788c-3] KANTO – Kansalliset toimijatiedot, Nationalbiblioteket, Andrej Rudnev, läs online, licens: CC0.^{[källa från Wikidata]}

[1f0b693c332e0bf063576ed1444b0f5e4907181f-4] Library of Congress Authorities, USA:s kongressbibliotek, no2016061891, läst: 12 februari 2020.^{[källa från Wikidata]}

[5] ”Finländsk medborgarrätt”. Hufvudstadsbladet: s. 3. 18 februari 1929. https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1535795?page=3.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]