7 Iris
- För andra betydelser, se Iris.
7 Iris .svg){kind=small} | |
 Animation av Iris omloppsbana | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | J. R. Hind |
| Upptäcktsplats | London |
| Upptäcktsdatum | 13 augusti 1847 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | 7 Iris |
| Alternativnamn | A847 PA |
| Uppkallad efter | Iris[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 27 augusti 2011 | |
| Aphelium | 2,936403984 AU 439 279 783 km |
| Perihelium | 1,8361303 AU 274 681 190 km |
| Halv storaxel | 2,386267155 AU 356 980 485 km |
| Excentricitet | 0,23054285 |
| Siderisk omloppstid | 1 346,40905 d (3,69 år) |
| Medelomloppshastighet | 19,261 km/s |
| Medelanomali | 111,5356° |
| Inklination | 5,523063° |
| Longitud för uppstigande nod | 259,65081° |
| Periheliumargument | 145,26278° |
| Fysikaliska data | |
| Dimensioner | 260×220×155[4] km 199,83[3] km |
| Massa | 2,39±0,18×1019[5]kg |
| Medeldensitet | 5,7[5] g/cm³ |
| Siderisk rotationsperiod | 7,1388[6] h |
| Polekliptisk latitud | 15°[4] |
| Polekliptisk longitud | +25°[4] |
| Albedo | 0,2766[3] geometriskt |
| Yttemperatur | Medel: ~171 Max: 175 |
| Spektraltyp | S |
| Skenbar magnitud | 6,7-11,4 |
| Absolut magnitud (H) | 5,51 |
7 Iris var den sjunde asteroiden som upptäcktes. Den upptäcktes av den brittiske astronomen J. R. Hind den 13 augusti 1847 i London. Iris döptes efter regnbågsgudinnan i den grekiska mytologin.[7]
Ljuskurveanalyser visar att den är liksom 6 Hebe, kantig. Iris yta uppvisar skiftande albedo, kanske har den en stor ljus fläck på den norra hemisfären. Ytan är i allmänhet väldigt ljus och är troligtvis en blandning mellan nickel-järn metaller och magnesium.
Radarstudier från Arecibo-observatoriet antyder att ytan är jämn på decimeternivå men uppvisar ojämnheter när man kommer upp över meternivån. Det finns anledning att tro att det finns plana ytor på asteroiden.[4]
Radarobservationer vid Arecibo-observatoriet visar att den ockulterade en stjärna den 26 maj 1995 och senare 25 juli 1997. Båda observationerna visar att Iris har en diameter på ca 200 km.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 5 februari 2009
- ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 13, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] ”JPL Small-Body Database Browser on Iris” (på engelska). NASA, JPL. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=7. Läst 31 augusti 2011.
- ^ [a b c d] David L. Mitchell, Steven J. Ostro, Keith D. Rosema, R. Scott Hudson, Donald B. Campbell, John F. Chandler and Irwin I. Shapiro (november 1995). ”Radar Observations of Asteroids 7 Iris, 9 Metis, 12 Victoria, 216 Kleopatra, and 654 Zelinda”. Icarus. sid. Volume 118, Issue 1, Pages 105-131. doi:. Arkiverad från originalet den 26 maj 2011. https://www.webcitation.org/5yxiywyfy?url=http://www.sciencedirect.com/science?_ob=ArticleURL. Läst 5 februari 2009.
- ^ [a b] Yu. Chernetenko. ”Masses and densities of minor planets”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHgN5wF?url=http://www.ipa.nw.ru/PAGE/DEPFUND/LSBSS/engmasses.htm. Läst 27 september 2008.
- ^ M. aasalainen (2002). ”Models of Twenty Asteroids from Photometric Data” (PDF). Icarus. sid. 159, 369-395. doi:. Arkiverad från originalet den 16 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080216072340/http://www.rni.helsinki.fi/~mjk/IcarPIII.pdf. Läst 13 september 2008.
- ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 13. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA13&dq=7+Iris&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=7%20Iris&f=false. Läst 27 april 2015
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Diagram över omloppsbanan för 7 Iris från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
| ||||||||||||||