57 mm kanon M/89

Från Wikipedia
57 mm kanon M/89

57 mm snabbskjutande kanon M/89 på pansarskepp.
Typ Sjöartilleripjäs
Ursprungsplats Sverige Svensk-norska unionen
Tjänstehistoria
I tjänst 1889-nutid
Använts av Sverige Svensk-norska unionen
Sverige Sverige
Produktionshistoria
Tillverkare Maxim-Nordenfeldt och Finspongs bruk
Specifikationer
Kaliberlängd L48 (för 89B L55)
Besättning 3 man

Ammunitionsvikt 2,722 kg
Kaliber 57,0 mm
Lavett Pivåtyp
Höjdriktsgränser -20 till + 20°
Sidriktfält 360°
Eldhastighet 35 skott/min (max.)
20 skott/min (upp.)
Utgångshastighet 570 m/s (för 89B 704 m/s)
Maximal räckvidd 5 000 m

57 mm kanon M/89, ursprungligen 57 mm snabbskjutande kanon M/89, nedkortat 57 mm ssk M/89, var en sjöartilleripjäs vilken infördes på de svenska pansarskeppen Göta och Svea samt på kanonbåten Disa. En modifierad pjäs, 57 mm kanon M/89B kom till användning på ett stort antal fartyg av varierande storlek i svenska marinen. Den användes även som lätt kustartilleripjäs. Pjäsen laddades manuellt med enhetspatroner och hylsorna kastades ut automatiskt vid eldrörets rekyl.

Pjäserna blev långlivade och ett flertal byggdes om till luftvärnspjäser för fartyg under åren kring andra världskriget. I kustartilleriet levde pjäserna längst där de fanns i stort antal, ofta som närskydd till andra anläggningar eller skyddande av mineringar. Inte förrän på 1960-talet byggdes ersättningspjäser i form av den långa serien 7,5 cm tornpjäs m/57, en hypermodern automatkanon. Pjäsen används fortfarande i försvarets salutbatterier.

Projektilen kunde genomslå smidesjärn enligt följande:

Avstånd[m] 0 1 000 2 000 3 000
Tjocklek[mm] 119 71 47 38
57 mm kanon vid salutstationen på Skeppsholmen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • W Dyrssen (1892). Lärobok i Sjöartilleri. Stockholm: P. A.Nordstedt & söner 
  • Insulander, Per; Ohlsson, Curt S (2001) (1:a), Falkenberg: C B Marinlitteratur AB, ISBN 91-973187-2-8