532 Herculina
| 532 Herculina | |
.png) Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäckare | Max Wolf |
| Upptäcktsplats | Heidelberg |
| Upptäcktsdatum | 20 april 1904 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | 532 Herculina |
| Alternativnamn | 1904 NY, 1950 JP, A904 HE |
| Uppkallad efter | Herakles |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[1] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,266 AU |
| Perihelium | 2,276 AU |
| Halv storaxel | 2,771 AU |
| Excentricitet | 0,1787664 |
| Siderisk omloppstid | 4,61 år |
| Medelomloppshastighet | 17,89 km/s |
| Medelanomali | 197,2° |
| Inklination | 16,30° |
| Longitud för uppstigande nod | 107,4° |
| Periheliumargument | 76,63° |
| Fysikaliska data | |
| Diameter | 222,39 km |
| Massa | ~2,29×1019[2] kg |
| Medeldensitet | ~4[2] g/cm³ |
| Synodisk rotationsperiod | 9,405 h[4] |
| Albedo | 0,1694 |
| Temperatur | K |
| Spektraltyp | S |
| Skenbar magnitud | 8,82[3] - 11,99 |
| Absolut magnitud (H) | 5,91[1] |
532 Herculina är en av de största asteroiderna, med en diameter på omkring 225 km.
Upptäckt[redigera | redigera wikitext]
Den upptäcktes 20 april 1904 av den tyske astronomen Max Wolf i Heidelberg, och hade inledningsvis beteckningen 1904 NY.[5] Ursprunget till namnet är inte känt. Det kan härstamma från Hercules, eller efter någon okänd kvinna med detta namn.[6] Asteroider som upptäcktes vid denna tid brukade benämnas efter karaktärer inom operor, men om namnet kommer från en sådan, finns det ingen känd anteckning om.
Fysiska egenskaper[redigera | redigera wikitext]
Herculina är en av de tjugo största asteroiderna i asteroidbältet.[7] Asteroiden har en mycket komplex ljuskurva och det har därför varit svårt att bestämma dess form och rotation. En rad av observationer 1982 gav en modell av Herculina som ett tredimensionellt objekt med måtten 260×220×215 km. 1985 gav analys av sådana data att asteroiden var ickesfärisk med en ljus fläck, medan en studie gjord 1987 visade att objektet var sfäriskt och hade två mörka fläckar. Detta motsades 1988 av studier av värmestrålning som visade att objektet inte kunde vara sfäriskt. Under senare delen av 1980-talet har en allmänt erkänd modell gett ett tredimensionellt objekt med variation i albedo eller topografiska strukturer.[8]
Observationer gjorda 2002 av den elektromagnetiska strålningen indikerar att Herculina inte är sfärisk utan mer liknar ett rätblock. Analysen indikerar att det finns ett stort antal stora kratrar liknande 253 Mathilde, men utan några variationer i albedon. Förhållandet mellan axlarna beskrevs som 1:1.1:1.3, vilket överensstämmer väl med tidigare modeller.[9]
S/1978 (532) 1[redigera | redigera wikitext]
Under observationer 1978 av en ockultation av stjärnan SAO 1220774 blev Herculina den första asteroid där man kunde "bekräfta" att den hade en asteroidmåne. Man konstaterade att Herculina har en diameter på 216 km och att månen var 45 km stor och hade sin omloppsbana på ett avstånd av 1 000 km från huvudkroppen.[10] Mycket noggranna undersökningar 1993 med rymdteleskopet Hubble, misslyckades med att hitta någon måne.[11]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
- ^ [a b] Masses and densities of minor planets Arkiverad 1 januari 2013 hämtat från the Wayback Machine. - Yu. Chernetenko, O. Kochetova, and V. Shor
- ^ ”Bright Minor Planets 2005”. Minor Planet Center. Arkiverad från originalet den 27 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100827232404/http://www.cfa.harvard.edu/iau/Ephemerides/Bright/2005/. Läst 21 maj 2008.
- ^ NASA JPL Small-Body Database Browser on 532 Herculina Läst 4 november 2008
- ^ Provisional elements of the minor planet 1904 NY. J. C. Hammond, Astronomical Journal, vol. 24, iss. 564, p. 105-105 (1904) ADS archive copy
- ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 55. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA55&dq=532+Herculina&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=532%20Herculina&f=false. Läst 3 maj 2015
- ^ 20 Largest Asteroids
- ^ Speckle interferometry of asteroids (NASA CR-180438). J. Drummond, Steward Observatory, University of Arizona, May 31, 1988
- ^ Models of Twenty Asteroids from Photometric Data Arkiverad 16 februari 2008 hämtat från the Wayback Machine.. M. Kaasalainen, J. Torppa, and J. Piironen, Icarus 159, 369–395 (2002).
- ^ Satellite of Minor Planet 532 Herculina Discovered During Occultation. David W. Dunham, The Minor Planet Bulletin, Volume 6, p.13-14 (December 1978) ADS archive copy
- ^ Imaging observations of asteroids with Hubble Space Telescope. Storrs et.al., Icarus 137, 260–268 (1999)
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Diagram över omloppsbanan för 532 Herculina från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
| |||||||||||