Årjängs köping

Denna artikel handlar om den tidigare kommunen Årjängs köping. För orten se Årjäng, för dagens kommun, se Årjängs kommun.
Årjängs köping
Före detta kommun
Kommunens vapen.
Kommunens vapen.
LandSverige
LandskapVärmland
LänVärmlands län
Kommun, nuÅrjängs kommun
CentralortÅrjäng
Inrättad1 januari 1941
Upphörd31 december 1970
Uppgått iÅrjängs kommun
Befolkning, areal
Areal259 kvadratkilometer ()
Läge

Kommunen i länet.
Koordinater59°23′12″N 12°07′59″Ö / 59.386683055556°N 12.133168055556°Ö / 59.386683055556; 12.133168055556
UtsträckningSCB:s kartsök
Domkretstillhörighet
TingslagNordmarks tingslag
Koder och länkar
Kommunkod1765
Redigera Wikidata

Årjängs köping var en tidigare kommun i Värmlands län.

Administrativ historik[redigera | redigera wikitext]

Årjängs municipalsamhälle inrättades enligt beslut den 17 oktober 1924 i Silbodals landskommun. Den 1 januari 1941 (enligt beslut den 22 december 1939 och den 5 juli 1940) bildades Årjängs köping genom utbrytning av municipalsamhället ur landskommunen.[1][2]

Vid kommunreformen 1952 inkorporerades den resterande delen av Silbodals landskommun.[3]

1 januari 1971 ombildades köpingen till Årjängs kommun.[4]

Kyrklig tillhörighet[redigera | redigera wikitext]

I kyrkligt hänseende tillhörde köpingen Silbodals församling.[5]

Kommunvapen[redigera | redigera wikitext]

Blasonering: I fält av silver en upprest blå björn, med tunga, tänder och klor röda, inom en blå bård, belagd med hästskor av silver.

Årjängs köpings vapen fastställdes av Kungl. Maj:t den 28 december 1962. Björnen hämtades från det gamla häradssigillet. Hästskorna stod för hästsport.[6] Årjängs kommunvapen fick sedan ett vapen som är likartat med inte identiskt.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Årjängs köping omfattade den 1 januari 1952 en areal av 259,43 km², varav 226,33 km² land.[3]

Tätorter i köpingen 1960[redigera | redigera wikitext]

I Årjängs köping fanns tätorten Årjäng, som hade 1 677 invånare den 1 november 1960. Tätortsgraden i köpingen var då 58,5 procent.[7]

Politik[redigera | redigera wikitext]

Mandatfördelning i valen 1942-1966[redigera | redigera wikitext]

ValårVSÖVRCFPMGrafisk presentation, mandat och valdeltagandeTOT%Könsfördelning (M/K)
19428102
8102
20
20
194616112
16112
20
20
1950146114
146114
3571,1
33
1954124109
124109
3564,1
305
1958112778
112778
3566,0
32
196213787
13787
3571,6
305
196611978
11978
3570,8
305
  • Övriga 1958 var För Samhällets Bästa
Data hämtat från Statistiska centralbyrån och Valmyndigheten.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1940, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Befolkningsagglomerationer. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1942. sid. 76. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1940_1.pdf. Läst 9 oktober 2014  Arkiverad 1 november 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1945, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Befolkningsagglomerationer. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1947. sid. 71. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1945_1.pdf. Läst 25 oktober 2014  Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ [a b] (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 88. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 9 oktober 2014  Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  5. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  6. ^ Per Andersson: Svensk vapenbok för köpingar, municipalsamhällen och landskommuner 1863-1970, Draking, Mjölby 1994, ISBN 91-87784-07-6, s. 108
    ^ Clara Nevéus och Bror Jacques de Wærn: Ny svensk vapenbok, Streiffert, Stockholm 1992, ISBN 91-7886-092-X, s. 164
  7. ^ (PDF) Folkräkningen den 1 november 1960, II, Folkmängd inom tätorter efter kön, ålder och civilstånd.. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1961-10-31. sid. 21. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1960_02.pdf. Läst 30 juni 2015  Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.