Österlen

Från Wikipedia
Karta över Österlen efter gränsdragningen på 1920-talet. Detta innebar att Österlen definierades som Albo härad, Ingelstad härad och Järrestad härad. Under 20-talet ingick Tranås socken i Ingelstad härad, däremot tillhörde Stora Köpinge socken Herrestad härad.[1]
Brösarps backar.
Gata i Simrishamn.
Baskemölla.
Hammars backar, sett från Världens ände i Ystad.

Österlen är en slätt- och skogsbygd i sydöstra Skåne utan entydig avgränsning. Området kännetecknas av naturskönhet, jordbruksbygd, låg urbaniseringsgrad och pittoreska kustsamhällen. De största tätorterna på Österlen är Tomelilla och Simrishamn.

Norra delen av Österlen ingår i kulturområdet som kallas för ”Ålakusten”.

Uttrycket Österlen – historik och geografisk avgränsning[redigera | redigera wikitext]

Uttrycket Österlen är belagt i en skrift från 1847[2] av prästen Nils Lovén, även känd som Nicolovius.[3] Beteckningen Österlen som ett modernt begrepp lanserades av redaktören för Cimbrishamns-Bladet John Osterman och författaren Theodor Tufvesson, efter att de fått i uppdrag att åstadkomma en turistbroschyr över bygden. Broschyren, med titeln Till Österlen vill jag fara[4] utgavs första gången 1929, och det är från den tiden som Österlen började att användas som ett vedertaget och allmängiltigt begrepp. Enligt Fritiof Nilsson Piraten, Theodor Tufvesson och John Osterman bestod Österlen av Albo härad, Järrestad härad och Ingelstad härad. Vid denna tidpunkt ingick Tranås socken i Ingelstad härad och Stora Köpinge socken tillhörde Herrestad härad.[1]

Geografi och geologi[redigera | redigera wikitext]

Österlens största insjö[5] är Gyllebo sjö följd av Tunbyholmssjön, Verkasjön och Smedstorpsdammen, större åar som kan nämnas är Tommarpsån och Verkeån. Gyllebo sjö, Tunbyholmssjön och Smedstorpsdammen har avrinning via Tommarpsån, värt att nämna är att även Kronovalls slotts vallgrav har avrinning via Tommarpsån.

Hallamölla i Verkeån är Österlens och även Skånes största och högsta vattenfall med en sammanlagd fallhöjd på ca 23 meter bildat av fem olika forsar (Forsakar har dock högsta enskilda vattenfall). Det näststörsta vattenfallet på Österlen är Forsemölla i Rörums södra å.

En stor del av norra Österlen är täckt med skog som börjar i höjd med Gyllebo och Baskemölla och sedan fortsätter norrut mot skogstrakterna kring S:t Olof, Brösarp och Kristinehov. Skogarna består av lövskog, barrskog och blandskog. Den ursprungliga skogen i Skåne är lövskog.

Den högsta punkten på Österlen är Hjulahultsbacken[6] (184,9 m) belägen vid Tåghusa.

De två största mossarna på Österlen är Hagestad mosse och Gedings mosse.

Österlens geologi är varierad och mest känd är kalkstenen, Komstadflis eller komstadkalksten, som fått sitt namn från den lilla byn Komstad på Österlen. Denna kalksten har använts till tillverkning av kvarnsten, stenbord, detaljer till kyrkobyggnader samt trädgårdsplattor. En annan gruvindustri som kan nämnas är brytningen av alunskiffer vid Andrarums alunbruk.

Utanför Östra Vemmerlöv bryts grus som används till betongindustrin, där finns två grustäkter Ejlertslund och Sofielust.

Nationalparken Stenshuvud är ett restberg bestående av urberg. Förutom urberg så är sandsten vanligt förekommande, och finns bland annat i Bäckhalladalen där berghällarna har så kallade vågformationer[7]. Det kan även nämnas att St Nicolai kyrka i Simrishamn är byggd av sandsten.

Mellan Gladsax och Gröstorp finns en förkastningsbrant som heter Impan där det har brutits flusspat samt silver och utanför Viks fiskeläge ligger resterna av en sandvulkan som kallas för Prästens badkar.

Rullstensåsar vittnar om inlandsisens framfart på Österlen och ett bra exempel på det är Ålnehoed vid Rogamad som ligger ett stenkast från Glimmingehus.

Sandstränderna på Österlen har varierande typ av sand. Välkänd är den typiskt vita sandtypen som återfinns i Skåne och i Danmark, exempelvis vid Sandhammaren. Det finns även en grövre typ av sand som återfinns på Tobisviks strand där man tidigare bröt denna sand. Den användes som filtersand vid vattenrening och som kuriosa kan nämnas att den även exporterades till Saudiarabien[8].

Hortikultur[redigera | redigera wikitext]

Österlen ligger i växtzon 1. Det har länge odlats exotiska växter i området, och Carl von Linné rapporterade år 1750 om 17 st valnötsträd i Simrishamn och 27 st på Gärsnäs slott. Utöver detta fanns det även ett fikonträd i Simrishamn, men det är oklart om detta var ett Bornholmsfikon eller inte.[9][10]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Området har haft betydelse i Norden under minst två tidsperioder, dels under äldre bronsåldern (cirka 1700–1100 f.Kr.) när gravröset Kungagraven i Kivik uppfördes, dels under vendeltiden (550–793 e.Kr.) då Ale stenar uppfördes. Det finns också fina lämningar från stenåldern, Havängsdösen och Stenstuan utanför Gladsax.

Under den äldre bronsåldern ristades ett flertal hällristningar kring Simrishamn. Under denna period finns det indikationer på en gemensam kultur mellan Simrishamn och Nordbornholm. Utöver den korta sjövägen som indikator återfinns en högre koncentration av hällristningar både på Bornholm och i Simrishamn, dock är hällristningarna på Bornholm 600 år yngre. Ett bevis på gemensam kultur är den s.k. Bornholmsfibulan som har återfunnits ett flertal gånger både på Österlen och på Bornholm[11] De inristade skeppen visar också att man använde fartyg och Bornholm syns tydligt vid horisonten från kuststräckan söder om Simrishamn vilket gör att man kan anta att där fanns handelsförbindelser. Hällristningarna uppkom i en tid då det tog längre tid att färdas på land mellan Simrishamn och Ystad än vad det tog att färdas med båt från Simrishamn till Bornholm. Även i modern tid har Simrishamn varit porten till Bornholm. År 1895 startade Dampskibsselskabet af 1866 eller mer känt som Bornholmstrafikken reguljär trafik mellan Simrishamn och Allinge. Under en kort period gick det även färja mellan Simrishamn och Rönne. Bornholmstrafikken flyttade senare verksamheten till Ystad.[12] I Allinge-Sandvig kallas dialekten för Sandvigsvenska och den är tillsammans med österlenmål en östdansk dialekt.

Allmogekultur[redigera | redigera wikitext]

Bland det som är unikt för den materiella allmogekulturen på Österlen kan nämnas änglaskåpen[13], komstadborden och simrishamndörrarna[14] Precis som i övriga Skåne var kudden som kallas för agedyna vanlig, oftast med yllebroderi eller i flamskvävnad.

Säsongsboende[redigera | redigera wikitext]

Utöver den fasta befolkningen finns många säsongsboende på Österlen, i synnerhet sommartid.

Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Ale stenar.
Forsemölla nära Rörum.

Exempel på sevärdheter:

Evenemang[redigera | redigera wikitext]

Kända "österlenkonstnärer"[redigera | redigera wikitext]

Kända personer[redigera | redigera wikitext]

Många kända personer, bland annat från Stockholms kultur- och konstnärsliv, har skaffat sommarhus eller hus för permanentboende på Österlen. Få av dem är födda i trakten.

  • Bertil Torekull, författare, skrivit böcker som utspelar sig på Österlen
  • Jens Holgersen Ulfstand, Glimmingehus byggherre
  • Johnny Wahlqvist, från Gärsnäs, känd som "Johnny joddlare", styrkelyftare
  • Klas Östergren, författare, skrivit böcker som utspelar sig på Österlen
  • Alfred Nobel, kemist, vars familj tagit sitt namn efter Ö Nöbbelöv
  • Hans Alfredson, komiker, spelat in ett flertal filmer på Österlen, eget museum i Tomelilla - "Hasse och Tage-museet"
  • Tage Danielsson, komiker, spelat in ett flertal filmer på Österlen, eget museum i Tomelilla - "Hasse och Tage-museet"
  • Henric Åkesson, skapade Sveriges första yrkesmässiga fruktodling samt lade grunden för fruktindustrin på Österlen

Sånger och album om Österlen[redigera | redigera wikitext]

Filmer inspelade på Österlen[redigera | redigera wikitext]

Skönlitteratur från Österlen[redigera | redigera wikitext]

Sevärda kyrkor[redigera | redigera wikitext]

  • Borrby kyrka, sevärd insida. Kyrkan är framförallt känd för sina målade fönster men har även fina snidade väggar och tak i trä.
  • Hannas kyrka, liten och kär kyrka. Känd för sin felbyggda trappgavel där det fattas en trappa.
  • Ravlunda kyrka, sevärd utsida. Kyrkan är mest berömd för Fritiof Nilsson Piratens gravsten med inskriptionen ”Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972. ”
  • Sankt Nicolai kapell, ålabod som gjorts om till kapell. Naturskönt läge vid Knäbäckshusen.
  • Sankt Nicolai kyrka i Simrishamn, sevärd utsida. Framförallt känd för sin sandstensfasad. Även känt för sin Carl Milles staty som lägger sin skugga på kyrkans tak om kvällen.
  • Sankt Olofs kyrka, både sevärd insida och utsida. Pilgrimsvandringskyrka med helig offerkälla. Snidad träskulptur föreställande Olof den helige som håller en lyckobringande yxa som anses ge tur vid handstrykning.
  • Vallby kyrka, på baksidan av kyrkan finns det en dörr med titthåll in till familjen Rosencrantz gravkor där deras begravningskistor i trä ligger fullt synliga.
  • Valleberga kyrka, Skånes enda rundkyrka. Det finns även ett försvarstorn på kyrkogården.
  • Vitaby kyrka, naturskönt belägen kyrka. Känt för kyrktornets udda strävpelare.
  • Östra Vemmerlövs kyrka, väldigt sevärd insida. Väggar och tak är fullständigt täckta med kalkmålningar.

Slott, borgar, herrgårdar och ruiner[redigera | redigera wikitext]

Kungsgårdar[redigera | redigera wikitext]

Socknar på Österlen[redigera | redigera wikitext]

När Österlen definierades 1929 ingick följande 40 st socknar i Albo härad, Ingelstad härad och Järrestad härad:

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Westling, Fanny (2 november 2017). ”Ystad på väg in i Österlenvärmen: "Kämpar förgäves" - Ystads Allehanda”. Ystads Allehanda. http://www.ystadsallehanda.se/ystad/ystad-pa-vag-in-i-osterlenvarmen-kampar-forgaves/. Läst 3 november 2017. 
  2. ^ Nicolovius (1847). Folklifwet i Skytts härad i Skåne wid början af detta århundrade: barndomsminnen. Lund: Gleerup. Libris 1902832 
  3. ^ Larsdotter, Anna (2005). ”Drömmarnas mål ligger österut”. Populär historia 2005:7/8,: sid. 48-53 : ill. (huvudsakligen i färg). 1102-0822. ISSN 1102-0822. https://popularhistoria.se/sveriges-historia/drommarnas-mal-ligger-osterut-d2f80328-ed81-442d-ad28-750ebfcf670c.  Libris 10271342
  4. ^ Osterman, John [Oskar] (1935). Till Österlen vill jag fara ...: Rundtur i Simrishamn och sydöstra Skåne. Utg. av Simrishamnsbygdens turistförening. [Omsl.][Illustr.]. Simrishamn. Libris 2949310 
  5. ^ slottsmiljö, 18a. Gyllebo fälad, sjö och. ”18a. Gyllebo fälad, sjö och slottsmiljö”. www.lansstyrelsen.se. http://www.lansstyrelsen.se/skane/Sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/planfragor/planeringsunderlag/naturvardsprogram/landomrade/simrishamn/18-gyllebo/Pages/18a_Gyllebo_falad_sjo_och_slottsmiljo.aspx. Läst 10 mars 2017. 
  6. ^ Persson, Pontus (16 april 2007). ”Österlens högsta punkt lockade - Ystads Allehanda”. Ystads Allehanda. http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/osterlens-hogsta-punkt-lockade/. Läst 10 mars 2017. 
  7. ^ ”Bäckhalladalen | Naturskyddsföreningen Skåne”. https://skane.naturskyddsforeningen.se/hittaut/sydostra-skane/backhalladalen/. Läst 10 mars 2017. 
  8. ^ ”Tobisviks Strand”. guide.visitskane.com. Arkiverad från originalet den 12 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170312050829/http://guide.visitskane.com/sv/se-gora/a320278/tobisviks-strand/detaljer. Läst 10 mars 2017. 
  9. ^ ”Österlens Trädgårdsrunda”. Österlens Trädgårdsrunda. Arkiverad från originalet den 21 april 2017. https://web.archive.org/web/20170421175739/http://www.osterlentradgardar.se/. Läst 29 april 2017. 
  10. ^ Sweden, Sveriges Television AB, Stockholm,. ”Trädgårdar och passion på Österlen”. svt.se. https://www.svt.se/osterlenska-tradgardar/tradgardar-och-passion-pa-osterlen/. Läst 29 april 2017. 
  11. ^ ”Rock Art Österlen: Bornholm - vår grannös hällristningar” (på engelska). www.rockartosterlen.se. http://www.rockartosterlen.se/bronsalder/105/bornholm-var-grannoes-haellristningar. Läst 16 mars 2017. 
  12. ^ ”En krönika i ord och bild till hamninvigningen 1985 - Simrishamn Kommun”. www.simrishamn.se. Arkiverad från originalet den 22 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170822170131/http://www.simrishamn.se/sv/om-kommunen/hamnar1/historik-historier/hamnutbyggnaden-1985/. Läst 16 mars 2017. 
  13. ^ Eriksson, Bengt (11 september 2013). ”Skånska skönheter från 1800-talet - Ystads Allehanda”. Ystads Allehanda. http://www.ystadsallehanda.se/kultur-och-noje/skanska-skonheter-fran-1800-talet/. Läst 24 april 2017. 
  14. ^ ”Stadsvandring på egen hand - Simrishamn Kommun”. www.simrishamn.se. Arkiverad från originalet den 25 april 2017. https://web.archive.org/web/20170425025923/http://www.simrishamn.se/sv/turism/se-gora/stadsvandring-pa-egen-hand/?action=contact. Läst 24 april 2017. 
  15. ^ Hammarskjöld omkom dock innan hans inköpta hus Backåkra var färdigt för inflyttning

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]