Sumprunkare
Sumprunkare[1] (från "sump"[2] och "runka"[3]) var förr en yrkesbeteckning för personer som cirkulerade vattnet i fisksumpar eller båtar försedda med sump genom att hålla dessa i vaggning för att syrerikare vatten skulle strömma in i sumpen så att fiskfångsten hölls vid liv.[4] Det var ett hårt arbete, eftersom sumparna måste hållas i rörelse dygnet om. För att underlätta arbetet hängde man ett rep på en från masten utgående stång, och i repets andra ända fästes en tung sten. Sumprunkaren höll stenen i ständig, pendelformig rörelse, så att båten rullade från sida till sida. Vintertid i Stockholm kunde man få färsk fisk i butikerna på Karl Johans torg på båda sidor om Söderström, där den förvarades i stora sumpar.
Sumprunkarna räknades till sjåareklassen och hade lågt anseende.
Ordet sumprunkare kan användas nedsättande som ett skällsord.[4]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- August Blanche/Samlade arbeten / Berättelser V
- Två gamla Stockholmares anteckningar
- Slangopedia
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Sumprunkare i SAOB.
- ^ Sump(2) i SAOB.
- ^ Som betyder vagga, vackla, vicka, skaka etcetera (och inte bara avser masturbation) - se Runka i SAOB.
- ^ [a b] ”sumprunkare - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/sumprunkare. Läst 18 mars 2020. [inloggning kan krävas]