Kalma (finsk mytologi)
Kalma är en personifiering av döden i finsk folklore och finsk mytologi.[1] Förutom att vara ett egennamn används det om graven, den döda kroppen och liklukten.[1] Det finska ordet kalmisto för begravningsplats kommer från Kalma.[2]
I andra mytbeskrivningar har Kalma beskrivits som en dödsgudinna och en av döttrarna till Tuoni och Tuonetar, härskare över underjorden Tuonela. Var och en av döttrarna - Loviatar, Kalma, Vammatar, Kipu-tyttö, och Kivutar - beskrivs då med olika uppgifter. Kalma är kopplad direkt till döden och ledsagar de döda till underjorden.[3]
Enligt en familjelegend så överlevde en förfader till den estnisk-finländske militären och läkaren Hans Kalm (1889–1981) digerdöden genom att gömma sig på en avlägsen ös begravningsplats och på grund av detta bytte han namn till Kalm.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Abercromby, John (1898) (på engelska). The pre-and proto-historic Finns, both eastern and western, with the magic songs of the west Finns.. Library, Grimm. No 9-10.. London. sid. 320. Libris 2488832
- ^ Monaghan, Patricia. Encyclopedia of Goddesses and Heroines. (2014, New World Library). sid. 214.
- ^ ”‘Tuonetar Goddess: Unveiling the Mysterious Queen of the Finnish Underworld’ - Old World Gods” (på amerikansk engelska). oldworldgods.com. 20 november 2023. https://oldworldgods.com/finnish/tuonetar-goddess/. Läst 24 mars 2024.