Ferdinand von Lindemann

	Ferdinand von Lindemann
	Ferdinand von Lindemann
Född	12 april 1852; Hannover, Tyskland;
Död	6 mars 1939; München, Tyskland
Nationalitet	Tysk
Forskningsområde	Matematik
Institutioner	Münchens Ludwig-Maximilian-universitet
Alma mater	Friedrich-Alexander-Universität Erlangen-Nürnberg
Doktorandhandledare	Felix Klein
Nämnvärda studenter	Emil Hilb(en); David Hilbert; Wilhelm Kutta; Alfred Loewy(en); Hermann Minkowski; Oskar Perron; Arthur Rosenthal(en); Arnold Sommerfeld; Josef Wagner
Känd för	Bevis för att π är transcendent tal

Carl Louis Ferdinand von Lindemann, född 12 april 1852 i Hannover, död 6 mars 1939 i München, var en tysk matematiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

von Lindemann växte upp i Schwerin, där fadern var chef för gasverket. Hans universitetsstudier började i Göttingen med Alfred Clebsch som lärare. Sedan studerade han i Erlangen och München.^[1]

Han blev filosofie doktor vid Universitetet i Erlangen 1873, handledd av Felix Klein. Han fick sin habilitation från Universitetet i Würzburg 1877 och blev professor 1883 i Königsberg och 1893 i München. Där stannade han resten av sitt liv.^[1]

Forskning[redigera | redigera wikitext]

Lindemann ägnade sig främst åt geometrin samt därmed sammanhängande algebraiska och funktionsteoretiska undersökningar. Hans förnämsta arbete är avhandlingen Die Zahl π^[2], där det för första gången bevisas, att talet π är ett transcendent tal (enligt Lindemann-Weierstrass sats) och ej kan vara rot till någon algebraisk likhet med rationella koefficienter, och därigenom olösbarheten av det urgamla problemet om cirkelns kvadratur.^[3]

Charles Hermite visade 1873 att e är ett transcedent tal. von Lindemann besöket honom i Paris strax efter det och utnyttjade sedan liknande metoder i sitt bevis för π.^[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ [a b c] O'Connor, John J.; Robertson, Edmund F., ”Ferdinand von Lindemann”, MacTutor History of Mathematics archive, University of St Andrews .
^ Ferdinand Lindemann: Über die Zahl Pi, Mathematische Annalen 20, 213 - 225 (1882)
^ Thompson, Jan; Thomas Martinsson (1994). Wahlström & Widstrands matematiklexikon. Wahlström & Widstrand. sid. 335. ISBN 91-46-16515-0

Andra Källor[redigera | redigera wikitext]

Ferdinand Lindemann: Über unendlich kleine Bewegungen und über Kraftsysteme bei allgemeiner projectivischer Maßbestimmung, Dissertation, Friedrichs-Alexanders-Universität zu Erlangen, Leipzig: 1873 Druck von B. G. Teubner.
Ferdinand Lindemann: "Über die Zahl $π$ ", Mathematische Annalen 20 (1882): pp. 213–225.
Henri Poincaré: "Wissenschaft und Hypothese" ("La Science et l'Hypothèse"), Leipzig: 1904 B. G. Teubner (Autorisierte deutsche Ausgabe mit erläuternden Anmerkungen von F. und L. Lindemann)
Lanczos Cornelius: "Tal i oändlighet", 1970
Rudolf Fritsch: "The transcendence of Pi has been known for about a century - but who was the man who discovered it?", Results in Mathematics 7, 165 - 183 (1984)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Lindemann, Karl Louis Ferdinand i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)
Ferdinand von Lindemann på Mathematics Genealogy Project

[mt-1] [a b c] O'Connor, John J.; Robertson, Edmund F., ”Ferdinand von Lindemann”, MacTutor History of Mathematics archive, University of St Andrews .

[2] Ferdinand Lindemann: Über die Zahl Pi, Mathematische Annalen 20, 213 - 225 (1882)

[3] Thompson, Jan; Thomas Martinsson (1994). Wahlström & Widstrands matematiklexikon. Wahlström & Widstrand. sid. 335. ISBN 91-46-16515-0

[1]

[2]

[3]